Så här startar vi varje dag:

Classy halloween

Vi kom, vi såg, vi dansade på en rooftop utklädda till döda flappers. Sedan satt vi på en motorcykel på en punkbar och såg heta ut men ändå ville ingen prata med oss. Förutom ett par olika gubbar som kom fram och sa att vi såg classy ut. Weird, tyckte vi som ändå dragit på oss nätstrumpbyxor och skamligt korta klänningar. Men det var ingenting mot lokalbefolkningen som levererade följande lista av awesome kostymer:

The slutty crayon
The slutty cowboy
The slutty sailor girl
The slutty convict
The slutty bumble bee
The slutty officer
The slutty pocahontas
The slutty schoolgirl
The slutty Askungen
The slutty slut
med mera.

Vi var uppenbart de mest konservativt klädda damerna i Chicago. Trots detta lyckades vi iallafall komma in gratis på alla klubbar. Vi-Chicago 1-1.

Pix pix pix

Vila, at last!

Efter Toves nödsamtal till American Dad blev vi hemkörda till ett riktigt hus, med riktiga sängar, riktiga badrum och näst intill ett riktigt kök (även om de åt glass till middag). Vi passade på att sova i 12 timmar, ta en nap och sen sova 10 timmar till.

Sen hittade vi ölförrådet och kollade på vårt favoritfootball-lag Saints spöa de lokala favoriterna Colts. WHO DAT!?

Här kommer en sammanfattning av allt som hänt Toves gamla klasskompisar sedan sist:
Scenario 1- "hon är så strung out nuförtiden att du inte skulle känna igen henne om du såg henne. hon fick ju tre barn på två år och sen började hon göra drug runs till Chicago för att ha råd med sitt heroin"

Scenario 2- "ja hon gifte sig ju ett år efter ett år efter high school och nu har de tre barn. Han är ju i Irak nu"

Stay classy, Indiana!

Crack och besvikelser

Okej det gamla först...
Vi gjorde Memphis turistgata Beale Street ganska bra. Beställde in en hink öl, hängde med jazzgubbar, blev bjudna på öl och pardans av äldre män yada yada. Åt lyxmiddag med cocktails innan maten och åt en köttbit större än svenska ögon någonsin skådat. Fett nice.

I nästa håla unnade vi oss ett riktigt hotell och mat. Det var fint.

Sen tog vi cruisekatten till Indiana för ett besök hos Toves vän.
1. De bodde inte i stan, utan i skogen utanför stan.
2. När vi skriver bodde menar vi mer squattade.
3. Killarna hade varsitt rum med varsin crackmadrass... utan lakan. Ingen soffa.
4. De hade inga pengar och visste typ inte när de någonsin skulle få mat igen.
5. De hade tagit den snygga indierock stilen till en något mer skogsanpassad hippie-stil.
6. Trots det övre punkterna blev det ändå lite oua-oua.

Men på det stora hela är det så smutsigt här att Tove precis talat in ett meddelande på pappa-Scotts telefon som lyder ungefär: I wanna come home.... Noooowww!!!!

Vi flyr cracket och smutsen för lite familjetid med dusch och tvättmaskin. Snart ska vi vara människor igen.

Walking in Memphis!

Är det vi ska göra efter en excellent middag bestående av nudlar och ett sexpack öl. Dessutom technodansade vi precis till The Neverending Story! Nu blir det feeeeessst!

Cruisekatten! ♪♫ ♬

Cruisekatten har fått en egen tune. Man byter bara ut Stool Pigeon mot Cruisekatten. Alla i kör nu! CRUISEKATTEN! ZA-ZA-ZZA-ZZAAA

Vi har redan pimpat henne med beads, imorgon ska hon få en svans.

Da mayor!

Äntligen har amerika levererat, eller ja, vi levererade som vanligt. Lämnar vårt crack-hotell i lilla Mississippi-staden Vicksburg med klackar på för en fashionmiddag på ett casino. Men icke! Istället blir vi tipsade om den lokala soul food-syltan. Vi kliver in i ett shack, lågt i tak, inpyrt av frityolja. Beställer in massa sydstatsspecialiteter som friterad okra och friterad svamp. Och specialbeställer: Kan vi något som inte är friterat? De levererade.

Sen presenterar servitrisen oss för da Mayor. Alltså the real mayor. Han bjuder in oss till sitt bord där han sitter med polischefen och vad vi antog var den lokala maffiabossen. Han betalade all vår mat och alla öl. Fett! Sen tipsade han oss om ett thugged out party där people get crunk och röker weed". Sen han körde han och polischefen därifrån i en cabbad merca och med X antal drinkar innanför västen.

Tyvärr tipsade de oss också om att besöka den historiska staden Selma där medborgarrättsrörelsen var som starkast. Men vi kan säga en sak. Det finns ingen rörelse där idag. Det var tomt. Hamnade på en mexikansk restaurang, tog nästan revansch på salsa verden och skaffade oss en vän med en bil.

Screw the map

Vi sitter just nu på Sonic, typ burgare/korv/burrito-ställe längs motorvägen någonstans i Louisiana. Vi har tänkt recensera alla Amerikas snabbmatsrestauranger, det finns en hel del. Hittills har vi provat wendys och tacobell. Allt har varit väldigt, väldigt flottigt. Helt okej men drypandes av ost och fett.

Vi har lämnat Shreveport, vampyrer, Jonah Hill och alligatorer bakom oss. Framför ligger ja, än så länge mest motorväg. Men förhoppningsvis något som liknar Bates motel och en klassisk södernsylta.

Våra benmuskler har tillbakabildats eftersom vi numera alltid tar cruisekatten överallt. Igår tog vi cruisekatten offroading i ett träsk i jakt på alligatorer. Idag for vi till en livets ord gudstjänst. Reflektion: det skulle vi aldrig ha gjort. Vi brände därifrån till tonerna av häng Gud.

I går natt haffade vi också den snyggaste killen vi såg och tvingade honom att ta oss midnight gator hunting. Dessutom sa Tove sitt första spontana y'all och vi gjorde vår hittills bästa fylleintervju.

Talk to y'all later

Ut i värmen — in i dimman

Har vi sagt att det är 30 grader varmt här? Gissa om vi lyckats bränna oss i solen. Och gissa om vi sitter i ett rum med ca minusgrader och en vrålande ac som vi inte kan stänga av.

Idag hämtade vi vår nya bästis bilen aka cruisekatten, och körde i sporrsträck sex timmar till Shreveport för att intervjua musikproducenten med det nästan alltför snygga namnet Brady Blade. Sedan checkade vi in på vårt nya "hotell" i Crackville. Vi tog seden dit vi kom och köpte en 40 och blev genast kompisar med vår granne Crackhuvet. Han bor i en husbil här nere på parkeringen med sina två hundar och lovade att skydda oss om någon bråkar med oss. Vi ba ok! och låtsades gå till ett helt annat rum för att han inte skulle se var vi bor.

Igår firade vi vår sista dag i New Orleans med att ta ledigt från allt "jobb" och helt enkelt vara fulla och dumma turister. Det lyckades vi fint med till skillnad från allt annat vi försökt företa oss. Sweet. Vi är t ex hjulbenta efter att ha ridit (nej nej, bröder ni kan lugnt fortsätta läsa!) en mekanisk tjur. Vi åt även alligatorkorv vilket föranledde följande klassiska Tovequote: "Vet de inte att man inte behöver äta alligatorer som smakar träsk bara för att de finns i närheten längre? Say it with me: Import!"

Saker som tagit extremt stor plats i vår vokabulär på sistone:
WHO DAT!?
WE DAT!!
DAT CAR!!
DAT ASS!! (osv)
Lyxcrack
Tchoupatoupilas

Livequote från T som just kommer ut ur lyxcrackduschen:

"Frågan är om det är fredag och det är såpass att man ska dra på sig en liten kjol"

Frågan är. Säkert är däremot att M såg två armadillos (visserligen överkörda) längs vägen idag och har med andra ord aldrig varit lyckligare.

Puss puss!

Screw the budget

Okej. Resans första insikt är att vår budget inte håller. Alls. Tyvärr har vi ingen lösning på det problemet än. Vi har spenderat cirka 100 dagsbudgetar på tre dagar men vi har också gjort cirka 100 grejer under den tiden.

Vanligaste kommentaren från folk hittills:
- What are you doing hanging around here? It's not safe! This is a bad neighbourhood.
Detta har hojtats till oss av ett gäng olika människor i tre helt olika områden. Men vi har inte sett nåt farligt. Däremot har vårt journalistiska öga observerat följande:

- Surret du hör är inte från cikador, det är från crack-trassel-elledningar
- Folk är fett trevliga här
- Återuppbyggnaden efter Katrina verkar ha gått rätt långsamt på sina ställen
- Lita aldrig på en buss

På vår fritid har vi lyckts med följande bedrifter:

- Korsa mississippifloden
- Skaffa en vän med en bil
- Ta revansch på danish boys
- Hänga med jazzgubbar och jazztanter
- Dansa jazz
- Dansa på reggaeklubb
- Äta gumbo, fried chicken och grits

I natt är sista natten vi har någonstans att bo. Imorgon hyr vi en bil och drar till Shrevepoprt på vampyrspaning. Men först: Mera jazz! Mera öl!

Beads, take-away beer & musik

Det är vad vi sett idag. Mardi gras-pärlorna går att köpa (fusk) men kantar hela staden. De hänger i träden och från elledningar.

Vi har researchat en del, ringt amerikaner med vårt nya amerikanska nr. Duktiga!

Och till skillnad från andra amerikanska fascist-stater så får man här ta sin alkohol to go. Bra initiativ tycker vi.

Sen passerade vi ett asballt gatuband. Stor skillnad från Stockholms dragspelsterrorister.

Tredje gången gillt...

Vi är på väg! Vi är än så länge bara på Arlanda men vi har redan hunnit svepa i oss varsin Java Chip på Starbucks. Inte nog med att vi kommer till Amerika. Amerika har även kommit till oss.

Tove hälsar att hon redan är illamående av gräddoverload. And we're only getting started...

Ps. Hej föräldrar! Bara så ni vet så räknar vi med att ni förträngt adressen till denna blogg.